Tog mig en tur till Västkusten i veckan. Egentligen för att avsluta en fortbildningskurs om IKT i vägledning, men kunde ju inte motstå att ta en promenad längs stanspromenaden. De övriga dagarna upptäckte jag staden Varberg när jag fick lite tid över. En riktigt mysig stad. Kan undra varför jag inte besökt Varberg tidigare.
Foto: Zacke
I helgen drog jag igång ett miniprojekt, där jag hänger med en yrkesprofession under en arbetsdag och filmar. Tanken är att det ska resultera i en kortfilm på cirka 3-4 minuter totalt. Det här är ett projekt som jag ser en stor potential i. Arbetsförmedlingen har gjort flera yrkesfilmer, som jag inspirerats av. Det här med film har jag ju verkligen fått upp ögonen för sedan jag påbörjade kursen ”SYV i en ny tid”. Och mitt filmprojekt är min hemuppgift som ska redovisas senare i maj när kursen drar igång igen i Varberg. Efter att ha letat runt på Youtube så bestämde jag mig för en yrkesprofession, som jag inte hittade någon yrkesfilm om. Förra veckan ringde jag ett par samtal och efter några samtal hit och några samtal dit så var det spikat.
Hur som helst. Idag fick jag häva mig upp i hytten på den stora röda lastbilen. Nu tror säkert några av er att jag fick åka den stora röda bilen med blåklockor och skrikor på taket. Ledsen om jag kommer att göra några av er besvikna. Åka brandbil, det får jag göra en annan gång.
Idag hängde jag nämligen med bilbärgaren Zacke från Falck Bärgning & Assistans, under ett skift. Efter att ha krängt på mig en oerhört charmig, fluorescerande reflexjacka med tillhörande byxor såg jag ut som en riktig bilbärgare. Nästan i alla fall!
Förra helgen tog jag en sväng ner till Göteborg. Påbörjade en ny utbildning om informations- och kommunikationsteknik i studie- och yrkesvägledning. Spännande kurs som avslutas till sommaren! Under kursen fick vi lära oss mer om hur IKT kan användas i studie- och yrkesvägledning och vi fick även testa på att göra en kort film!
När jag ändå var nere i Göteborg passade jag på att hälsa på min vän Nina, hennes sambo och deras lilla dotter. Trevligt att ses igen! Efter några dagar på Högskolan Väst i Trollhättan begav jag mig mot Kungälv för att träffa Niklas. När jag ändå är där nere så var det väl lika bra att hälsa på alla jag känner där nere! Helgen bjöd också på ett möte med en gammal polare från Järfälla som pluggar nere i Göteborg. Efter fem dagar i ”fel” stad kände jag att det var dags att sätta mig på tåget hem igen. Och nu sisådär en vecka senare kände jag att det var dags att skrapa ihop ett inlägg till bloggen!
Idag rev jag av första föreläsningen inom området IKT – Informations- och kommunikationsteknik. Mycket spännande och härlig publik. Laddade upp med att läsa Lgr11 och dricka kaffe. Jag gjorde sista ändringen i min presentation minuterna innan jag klev in i sal 2511 på institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. Klev in i salen med en känsla av nervositet. En positiv nervositet.
Det kändes bra. Jag var glad och positiv, som jag alltid försöker att vara. Nästan hela salen var full. Annat än man kan säga om min egen klass. Vi är i och för sig bara 18 stycken i klassen. Den här campus-klassen måste nog varit uppåt 35-40 personer i alla fall. Det var inte direkt så jag räknade dem. Inledde med att läsa ett blogginlägg från min andra praktik. Det handlade om just nervositet inför att ha en presentation i stor grupp. Jag är fortfarande inte helt bekväm med det och så ställer jag mig och river av en föreläsning om ett helt nytt och främmande ämne? Well, how about that!?
Lämnade prestationsångesten utanför rummet. Hallå, ingen i klassrummet hade någon aning om hur jag tänkt lägga upp föreläsningen. Det kunde ju ha gått precis hur som helst och de skulle inte haft en aning om att något gick snett. Hehe. Den vetskapen lugnade mig lite. Det gick inte så snett för den delen. Men i början var det nervöst, så nervöst att jag råkade skrolla bort hela blogginlägget, som jag läste upp. Men det var ju inget som åhörarna såg och förhoppningsvis märkte de inget heller!
Avslutade föreläsningen lika traditionellt som vanligt med frågestund. Det var ett par frågor. Det kan betyda två saker:
1. Att alla i klassrummet redan hade stenkoll på IKT och att jag just stått och sparkat in en öppen dörr.
2. Att allt jag sa var så oerhört tydligt och strukturerat, så att det inte fanns utrymme för några oklarheter.
Jag tror mest på det sista. Det här var ett stort personligt steg i min relativt nyligen påbörjade karriär som studie- och yrkesvägledare. För att inte tala om att det var ett stort steg för studie- och yrkesvägledarutbildningen vid Stockholms universitet. Avsaknaden av, hur IKT kan användas i kommande yrkesroll, i utbildningen är stor. Något jag planerar att ändra på!
Nu när jag dragit igång mitt IKT-projekt har jag insett att ett av mina egna personliga mål är att implementera informations- och kommunikationsteknik i mitt egna arbete som studie- och yrkesvägledare.
I grundskolans läroplan (Lgr11) står det följande: ”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.”
Som studie- och yrkesvägledare i grundskolan är jag en del av skolan och anser mig omfattas av ovanstående. Ett första steg för måluppfyllelse är att jag själv börjar arbeta med IKT i mitt arbete.
Det här ska bli spännande! Jag får se hur mycket jag hinner arbeta med IKT. Än så länge sker det bara på min fritid, men jag hoppas att jag i framtiden kan få in det mer i mitt uppdrag som studie- och yrkesvägledare!
Just nu sitter jag och förbereder för min första egna föreläsning. Imorgon river jag av en första föreläsning om informations- och kommunikationsteknik (IKT). Mina första åhörare blir studie- och yrkesvägledarstudenter i termin 2 på Stockholms universitet. Först en presentation av mitt egna IKT-projekt, Syvbloggen. Sedan går jag vidare med en presentation om vad IKT är och lite hur det används av några studie- och yrkesvägledare idag samt hur jag ser på framtiden för IKT och SYV. Arbetar just nu med slutfinnishen av min powerpoint-presentation. Känner att ribban är satt ganska högt, i och med att hela föreläsningen handlar om just informations- och kommunikationsteknik. Det är först nu mina kunskaper verkligen sätts på prov. Har jag tillgodosett mig alla kunskaper jag fått genom alla kurser med didaktik och kommunikation under min egen syv-utbildning?
Det startade med en blogg. Mitt lilla IKT-projekt. Projektet har fått helt andra proportioner när min studierektor nu bjudit in mig till att ha en kort föreläsning om informations- och kommunikationsteknik för studenter på Studie- och yrkesvägledarprogrammet. Spännande! Riktigt spännande! På onsdag river jag av min allra första föreläsning. Det har gått fort. Hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle hålla mina egna föreläsningar om ett så otroligt spännande ämne! Ett ämne jag kommer lobba för enormt mycket, särskilt inom ramen för studie- och yrkesvägledning! IKT är verkligen något som saknas i dagens studie- och yrkesvägledarutbildning! I framtiden ser jag IKT som en egen del i kommunikationskursen. Det behöver uppmärksammas mer.
Men fatta vilken grej. Jag ska utbilda blivande studie- och yrkesvägledare i hur de kan använda informations- och kommunikationsteknik i sitt kommande arbete och hur de kan hitta och granska IKT på sin kommande praktikplats! Det här är stort. Det är en enorm personlig utveckling, för att inte tala om att mitt lilla, lilla ideella IKT-projekt fått helt andra proportioner än vad jag först kunde tänka mig!
Nu tänkte jag ninja på med min hemtenta i karriärvägledningsteorier. Kan knappt vänta tills jag får börja utforma min föreläsning dock…men först lite karriärvägledning!
© 2016 Spauuken
Fick idag ett brev från Malmö högskola. Det var ett välkomstbrev. Ett digitalt sådant, eftersom kursen jag är antagen till handlar om informations- och kommunikationsteknik (IKT). Det här känns bekant på något sätt. Sommaren 2013 fick jag ett likadant välkomstbrev. Där Malmö högskola hälsade mig välkommen ill högre studier. Den gången handlade det om att jag blivit antagen till studie- och yrkesvägledarutbildningen. Den här gången handlar brevet om att jag är välkommen till en utbildning om informations- och kommunikationsteknik inom ramen för studie- och yrkesvägledning. Kursen heter kort och gott: Studie- och yrkesvägledning i en ny tid.
Utbildningen kommer att pågå från mars–maj. Parallellt med min C-uppsats. Det här kan bli ganska tufft att hinna med, tidsmässigt. Men kommer bli grymt kul. Spännande och högst aktuellt med IKT. Något jag kommer att arbeta hårt med för att implementera i mitt studie- och yrkesvägledande arbete.
Förbereder. Om sisådär 15 korta minuter kommer det 63, härliga högstadieelever. Förhoppningsvis väldigt peppade på tre års gymnasiestudier. Sitter just nu med en kopp kaffe och funderar på en bra icebreaker. Vad säger man till ett gäng åk9 för att få deras uppmärksamhet? Ska jag stå på scen förresten. Ska jag, Spaken, stå på en scen?! Herregud. Men tillbaka till att få uppmärksamheten. Icebreaker. Ska jag hjula in i matsalen? Gå på händer? Säga något roligt? Tappa datorn i golvet? Eller bara vara en sån där tråkmåns som babblar och babblar? Det här ska onekligen bli spännande. Första gången jag rockar fritt i storgrupp. 63 personer?!
© 2016 Spauuken
Tiden bara flyger iväg. Bokstavligt. Det kändes som jag nyss började på studie- och yrkesvägledarprogrammet. Det är nu snart tre år sedan. Idag kan du läsa T6 på alla mina dokument. Det känns som att det var i höstas det stod T1. Idag hade vi samtalsövningar. För exakt två år sedan var jag sjukt nervös. För exakt två år sedan hade jag min första samtalsövning. Vi skulle prata om ett verkligt dilemma. Mitt dilemma var om jag skulle fortsätta studera på studie- och yrkesvägledarprogrammet eller om jag skulle satsa på en karriär inom journalistiken. Det händer att jag fortfarande funderar på mitt val. Allt som oftast på kvällar och nätter. Valet gjorde jag så sent som i somras. Att fortsätta studera till studie- och yrkesvägledare. Ja, det är sant. Fram till för fem månader sedan var jag ännu osäker på om jag hamnat rätt. Idag arbetar jag som studie- och yrkesvägledare och ångrar mig inte någonstans. Jag har mindre än fem månader kvar till examen. Det känns nu. Det känns att det närmar sig slutet. Så nära, men så långt bort. Men snart. Ett enda långt upplopp kvar. Det känns konstigt. Men härligt. Spännande.
© 2016 Spauuken
En plats där jag samlar den inspiration och de idéer som jag får ta del genom den underbara platsen kallad "nätet".
Från en studie- och yrkesvägledares perspektiv.
spauuken 