Idag var det en tidig morgon. Vid 10 skulle bussen mot Cirkewwa avgå. Efter en gedigen frukost med både ägg, bacon, tomat, yoghurt, mackor, pannkakor och lite små bakverk bar det av mot bussterminalen. Nästan alla busslinjer på Malta har sin start, alternativt slut i Valletta, vilket gör att bussterminalen i Valletta är väldigt stor med över 30 gater för bussar. Varje minut ankommer eller avgår det en buss, men man kan inte vara säker på om den ankommer eller avgår i tid. Bussarna kommer och går lite som de vill på Malta, men buss sägs vara det ultimata sättet att ta sig runt på ön. Att köra själv är inget som rekommenderas, då det är trångt, mycket trafik och inga trafikregler verkar gälla. Malteserna tycker, till synes, att man är mesig om man visar hänsyn och välvilja i trafiken. Då tutar de eller kör om oavsett var man befinner sig och hur trafiksituationen ser ut. Detta gäller även för de flesta bussar, skulle vi snart få lära oss.
Vår buss kommer i tid, men avgår inte i tid, eftersom chauffören har problem att få den digitala skylten fram på bussen att fungera. Efter tio minuter har han dock fått igång den och bussen drar iväg från Vallettas bussterminal med en rivstart. I hastigheter som heter duga susar bussen fram på Maltas trånga gator. Här visas ingen hänsyn. Mer än en gång fasar man för sitt liv, när bussen dundrar fram mot mötande bilar och vägräcken.
Efter ett tag kom vi dock fram till Cirkewwa, med livet i behåll, där vi bytte färdmedel till båt. På färjeterminalen passar vi på att köpa varsin glass och jag passar då att svepa en snabb espresso. Snart får vi gå ombord på färjan som ska ta oss till ön Gozo. Solen steker och vi sätter oss under ett litet tak på soldäck. Turen till Gozo tar ungefär 30 minuter. Väl framme väntar vi på buss 322 som ska ta oss till vårt första stopp, Ramla bay. Snart dyker den vita bussen med de gröna fälten på sidorna upp. Vi kliver ombord och återigen tar den maltesiska körstilen oss med storm. Vi susar fram på vägar med hiskeliga stup på sodorna. Den enda barriären är en fyra decimeter hög stenmur, byggd av samma porösa gulaktiga sten, som malteserna bygger sina hus av. En flera ton tung buss skulle lätt braka igenom den, även om man reducerade vår hastighet med tio gånger.
Snart bromsar bussen in och i högtalarna ropar en monoton röst ”Next stop: Ramla”. Vi kliver av och känner hur våra magar kurrar. Enligt vår resebok ska det finnas strandcaféer vid stranden, vilket låter mycket lockande. När vi kommer ner till stranden slår vi oss ner i skuggan under ett stort tält. Vi beställer varsin pizza. Efter maten är det dags att svalka av oss. Efter ett snabbt ombyte kastar vi oss i havet, som för dagen bjuder på ganska rejäla vågor. Jag blir ett barn igen. Ett riskmedvetet barn, som ändock kastar sig mot ankommande vågor.
Efter drygt en och en halv timme i Ramla väntar vi åter på bussen. Den här bussen, 302:an ska ta oss till Dwejra. I Dwejra ska det finns otroliga klippformationer. Enigt vår resebok ska det vara den mest fotade platsen på Gozo. I Dwejra finns det också en geocache enligt våra telefoner. Vi ägnar en stund åt att leta efter denna, men avbryter. Det är alldeles för många stenar att lyfta på. Istället tar vi oss nedför berget och byter om till badkläder. Även i Dwejra är vattnet lite oroligt och vi väljer att inte kasta oss ner i viken, utan nöjer oss med att sitta på en klipphäll och låta vågorna skölja över våra ben. Det är skönt att känna det svalkande vattnet. Solen står högt på himlen och vi har nog inte riktigt vant oss vid det ännu. Ute i viken snorklar ett par personer.
Efter en halvtimmes svalkande beger vi oss till busshållplatsen för att åter resa mot Valletta. Vi är trötta, det har varit en lång dag och det återstår drygt två timmar effektiv restid, med upp mot en timmes väntetid vid olika instanser. Bussen anländer färjeterminalen på Gozo i god tid innan färjan ska avgå. Väl på färjan beställer vi in två kycklingmackor. Det blir mackmiddag idag. När färjan anländer Cirkewwa kastar vi oss av båten för att hinna med en buss mot Valletta. Det är mörkt, men varmt. Ett femtiotal personer gör oss sällskap. Bussen kommer inte, vi väntar och väntar, men ingen buss kommer. Klockan går och det börjar närma sig sista avgångstid för dagen. Fortfarande ingen buss i sikte. Framför oss står ett tiotal bussar parkerade, men ingen ska till Valletta. Vi börjar tappa hoppet, funderar på att ta en taxi. Från ingenstans dundrar fyra bussar in på rad. Som tur är är en av dessa skyltade till Valletta. Vi kliver på. Trötta, det ha varit en lång dag. Vi har varit på resande fot i över 13 timmar. För den som planerar att resa till Malta, busstrafiken är väl utbyggd och helt klart ett prisvärt alternativ! Drygt en timme efter vi klivit på bussen i Cirkewwa anländer vi Valletta och vi kan äntligen gå de sista femhundra meterna till hotellet. En snabbdusch och sen direkt i säng.
Återigen sitter vi på en framrusande buss. Idag på väg mot Valletta Glassblowers. Det är den här semesterns sista planerade resmål. Glasblåsning kan man inte få för mycket av. När vi kommer fram arbetar glasblåsarnas med att göra grisar. Det massproduceras grisar. Röda grisar. Vi passar såklart även på att titta in i butiken. Vi köper en glasskulptur föreställande två fåglar. Den kommer att få en plats i bokhyllan där hemma. Det blir ett relativt snabbt besök. Snart sitter vi på bussen på väg till Valletta igen. När vi kommer tillbaka passar vi på att leta reda på två geocacher innan vi går ner mot Valletta Cruise port för att äta lunch. 
spauuken 