Malta dag 7: Glasbruk och finmiddag

Återigen sitter vi på en framrusande buss. Idag på väg mot Valletta Glassblowers. Det är den här semesterns sista planerade resmål. Glasblåsning kan man inte få för mycket av. När vi kommer fram arbetar glasblåsarnas med att göra grisar. Det massproduceras grisar. Röda grisar. Vi passar såklart även på att titta in i butiken. Vi köper en glasskulptur föreställande två fåglar. Den kommer att få en plats i bokhyllan där hemma. Det blir ett relativt snabbt besök. Snart sitter vi på bussen på väg till Valletta igen. När vi kommer tillbaka passar vi på att leta reda på två geocacher innan vi går ner mot Valletta Cruise port för att äta lunch. 
Solen steker vi har nog fortfarande inte vant oss vid att solen står högt på himlen. Efter lunchen går vi tillbaka mot centrala Valletta. Vi tittar in i små butiker under vår färd tillbaka till hotellet. Snart känner vi att vi bara vill lägga oss vid poolen, så vi tar oss snabbt tillbaka till hotellet. Vi däckar på hotellrummet och sover en stund innan vi går till poolen och tar ett dopp innan middagen.
Middag intar vi på Tiki bar & restaurang. Eftersom det är sista kvällen slår vi på stort med trerätters. Vi börjar med en bruschetta-bricka med olika röror. Lagom till förrätten njuter vi av en otroligt vacker solnedgång. Till huvudrätt inmundigar jag en biff på 400g med primörsallad och pommes. Therese tar en av restaurangens specialrätter för kvällen, en tagliatelle med tonfisk och maltesisk chorizo. Efter en mastig efterrätt sveper jag en espresso och vi går tillbaka till vårt rum. Vi packar lite och går och lägger oss tidigt. Imorgon är avresedag, 08.15 ska hotellets taxi ta oss till flygplatsen.

Malta dag 6: Havsbad, fiskeby och flytande naturgas

Det är vardag igen. Vi har bara några dagar kvar. Idag är vi återigen på bussterminalen i Valletta. Vi är på väg till Marsaxlokk. Fiskeorten Marsaxslokk ligger på sydöstra udden av Malta. Här ligger de färgglada fiskebåtarna tätt, tätt i vattnet. Det luktar fisk. Igår var det en stor fiskmarknad i hamnen, för söndagar är ju marknadsdagar. Idag finns det dock bara sightseeing-bussar. I utkanten av hamnen skymtar Delimara Power Station. Det är Maltas nyaste kraftverk med en skorsten på 150 meter, vilket också gör den till Maltas högsta byggnad. I vattnet utanför kraftverket ligger fartyget Armada LNG Mediterrana. Det är ett fartyg lastat med naturgas. Fartyget används som en förvaringsplats för flytande naturgas (LNG). Kraftverket drivs nämligen av naturgas. Armada LNG Mediterrana används som lagringsplats, men det ska finnas planer på att lägga en pipeline till Sicilien, som ska leverera naturgas.
Planen för dagen är att besöka S:t Peters pool. Vi går upp för ett berg på en smal väg, som löper genom planteringar. Vägen kantas av stenmurar. Solen steker och svetten rinner. Malta bjuder återigen på en stekhet dag. Strax kommer vi ut på en väg som går ovanför Delimara Power Station och vi kan titta ner på det. Vi har vandrat i drygt 20 minuter. Snart svänger vi av den stora vägen och viker av till vänster på en mindre väg. Efter ytterligare tio minuter kommer vi äntligen fram till S:t Peters pool. Det är en vik med klart, turkost vatten. Från en klipphäll kan man dyka ner i viken. Jag och Therese avstår från att både dyka eller hoppa. Istället går vi längs bergskanten till en plats där vi kan kliva i vattnet. Vattnet är varmt, men svalkande.

Utanför viken åker sightseeingbåtar. Vi ligger länge, länge i vattnet och flyter. Sitter på klipphällarna och badar lite mer. Sedan tar vi oss tillbaka till Marsaxlokk, för att åka bussen tillbaka till Valletta. Tillbaka på hotellet hoppar vi i poolen. Middag inmundigas på en av hotellets restauranger med utsikt över havet och Sliema.

Malta dag 5: Marknadsdag med middag i hamnen

Söndag i Valletta innebär marknad. Vi letar oss ner på Florianas bakgator. Tillslut når vi marknaden. Marknaden är stor. Vi vandrar runt och stannar vid olika bås, främst de med skugga. Vi kollar på böcker och annat krims krams. Det är mycket att se på, men inte så mycket man vill köpa. På andra varvet passar Therese på att köpa tre böcker. Efter marknaden tar vi oss tillbaka till hotellet. Vi slöhänger vid poolen, badar, läser, badar. Det vanliga poolhänget. Senare under eftermiddagen beger vi oss ut på Vallettas gator igen. Vi strosar bland husen på bakgatorna. De allra flesta husen är byggda i den gulaktiga stenen, som verkar relativt porös. Det går att rista i stenen för den som önskar. På flera av Maltas bandklippor finns stenen och många passar på att rista in namn och datum. Samma sten byggs många av husen av.
Dagens promenad går ner mot Valletta Cruise port. Här ligger för dagen två stora kryssningsfartyg. Vi går längs de maffiga fartygen och passerar ett flertal restauranger. Vi spanar in menyerna. Jag är återigen på jakt efter något inhemskt. Tillslut finner vi en restaurang som serverar olika maltesiska maträtter. Det blir pasta med maltesisk korv. När vi är tillbaka på hotellet blir det en 5km-löptur på löpbandet igen. Vi avslutar med kvällsbad i hotellets inomhuspool. 

Malta dag 4: The famous rabbit

Idag är det en poolhängardag. Kort sagt en chillax dag. Ta det lugnt, bada, läsa en bok. Vid lunchtid beställer vi in lite pommes och lökringar till våra platser vid poolen. Till dessa delikatesser dricker vi vatten. Efter lite mer bad och läsning beger vi oss ut på Vallettas gator. Idag fortsätter vi utforska staden. Vi dyker in i lite turistbutiker för att söka efter solglasögon, eftersom jag lyckats lämna kvar mina på en klipphäll i Dwejra. Vi hittar ett par dugliga som fyller sin funktion. Efter det går vi på smala gator och hamnar tillslut i Lower Baracca gardens. En fin trädgård med utsikt över vattnet. Vi sätter oss på en bänk i skugga och bara njuter av utsikten. Funderar lit eld var vi ska äta ikväll. Efter att ha kollat i reseboken har vi tagit fram ett par alternativ. Innan det är dags för middag går vi på lite geocachejakt. Vi hittar en cache ganska snabbt och nöjda beger vi oss mot centrala Valletta igen. 
Jag är på jakt efter något inhemskt och Therese är med på noterna. Vi hittar restaurangen Angelica på en sidogata. Restaurangen är omnämnd i reseboken och vi belastar oss för att slå oss ner. En skylt låter meddela att vi befinner oss på ”house of the mest famous rabbit in Malta”. Just kanin ska vara en maltesisk specialitet. Beställer tveklöst in en kanin. Det är ju trots allt den bästa kaninen på Malta. Therese beställer in en fish n’ chips. Snart kommer maten och vi hugger girigt in. Otroligt gott. Mycket nöjda klappar vi oss på våra magar. En espresso på det och kvällen är gjord. Efter maten går vi vidare ner mot vattnet. När vi kommer ner är solen precis på väg ner över horisonten. Vi häver oss upp på en stor stenmur och njuter av solnedgången. Det är behagligt varmt. När solen gått ner tar vi en promenad tillbaka till hotellet för att avsluta dagen med ett kvällsdopp i havet, från hotellets egna strand. 

Malta dag 3: Utforskar Malta med buss

Idag var det en tidig morgon. Vid 10 skulle bussen mot Cirkewwa avgå. Efter en gedigen frukost med både ägg, bacon, tomat, yoghurt, mackor, pannkakor och lite små bakverk bar det av mot bussterminalen. Nästan alla busslinjer på Malta har sin start, alternativt slut i Valletta, vilket gör att bussterminalen i Valletta är väldigt stor med över 30 gater för bussar. Varje minut ankommer eller avgår det en buss, men man kan inte vara säker på om den ankommer eller avgår i tid. Bussarna kommer och går lite som de vill på Malta, men buss sägs vara det ultimata sättet att ta sig runt på ön. Att köra själv är inget som rekommenderas, då det är trångt, mycket trafik och inga trafikregler verkar gälla. Malteserna tycker, till synes, att man är mesig om man visar hänsyn och välvilja i trafiken. Då tutar de eller kör om oavsett var man befinner sig och hur trafiksituationen ser ut. Detta gäller även för de flesta bussar, skulle vi snart få lära oss.

Vår buss kommer i tid, men avgår inte i tid, eftersom chauffören har problem att få den digitala skylten fram på bussen att fungera. Efter tio minuter har han dock fått igång den och bussen drar iväg från Vallettas bussterminal med en rivstart. I hastigheter som heter duga susar bussen fram på Maltas trånga gator. Här visas ingen hänsyn. Mer än en gång fasar man för sitt liv, när bussen dundrar fram mot mötande bilar och vägräcken.

Efter ett tag kom vi dock fram till Cirkewwa, med livet i behåll, där vi bytte färdmedel till båt. På färjeterminalen passar vi på att köpa varsin glass och jag passar då att svepa en snabb espresso. Snart får vi gå ombord på färjan som ska ta oss till ön Gozo. Solen steker och vi sätter oss under ett litet tak på soldäck. Turen till Gozo tar ungefär 30 minuter. Väl framme väntar vi på buss 322 som ska ta oss till vårt första stopp, Ramla bay. Snart dyker den vita bussen med de gröna fälten på sidorna upp. Vi kliver ombord och återigen tar den maltesiska körstilen oss med storm. Vi susar fram på vägar med hiskeliga stup på sodorna. Den enda barriären är en fyra decimeter hög stenmur, byggd av samma porösa gulaktiga sten, som malteserna bygger sina hus av. En flera ton tung buss skulle lätt braka igenom den, även om man reducerade vår hastighet med tio gånger.
Snart bromsar bussen in och i högtalarna ropar en monoton röst ”Next stop: Ramla”. Vi kliver av och känner hur våra magar kurrar. Enligt vår resebok ska det finnas strandcaféer vid stranden, vilket låter mycket lockande. När vi kommer ner till stranden slår vi oss ner i skuggan under ett stort tält. Vi beställer varsin pizza. Efter maten är det dags att svalka av oss. Efter ett snabbt ombyte kastar vi oss i havet, som för dagen bjuder på ganska rejäla vågor. Jag blir ett barn igen. Ett riskmedvetet barn, som ändock kastar sig mot ankommande vågor.

Efter drygt en och en halv timme i Ramla väntar vi åter på bussen. Den här bussen, 302:an ska ta oss till Dwejra. I Dwejra ska det finns otroliga klippformationer. Enigt vår resebok ska det vara den mest fotade platsen på Gozo. I Dwejra finns det också en geocache enligt våra telefoner. Vi ägnar en stund åt att leta efter denna, men avbryter. Det är alldeles för många stenar att lyfta på. Istället tar vi oss nedför berget och byter om till badkläder. Även i Dwejra är vattnet lite oroligt och vi väljer att inte kasta oss ner i viken, utan nöjer oss med att sitta på en klipphäll och låta vågorna skölja över våra ben. Det är skönt att känna det svalkande vattnet. Solen står högt på himlen och vi har nog inte riktigt vant oss vid det ännu. Ute i viken snorklar ett par personer.

Efter en halvtimmes svalkande beger vi oss till busshållplatsen för att åter resa mot Valletta. Vi är trötta, det har varit en lång dag och det återstår drygt två timmar effektiv restid, med upp mot en timmes väntetid vid olika instanser. Bussen anländer färjeterminalen på Gozo i god tid innan färjan ska avgå. Väl på färjan beställer vi in två kycklingmackor. Det blir mackmiddag idag. När färjan anländer Cirkewwa kastar vi oss av båten för att hinna med en buss mot Valletta. Det är mörkt, men varmt. Ett femtiotal personer gör oss sällskap. Bussen kommer inte, vi väntar och väntar, men ingen buss kommer. Klockan går och det börjar närma sig sista avgångstid för dagen. Fortfarande ingen buss i sikte. Framför oss står ett tiotal bussar parkerade, men ingen ska till Valletta. Vi börjar tappa hoppet, funderar på att ta en taxi. Från ingenstans dundrar fyra bussar in på rad. Som tur är är en av dessa skyltade till Valletta. Vi kliver på. Trötta, det ha varit en lång dag. Vi har varit på resande fot i över 13 timmar. För den som planerar att resa till Malta, busstrafiken är väl utbyggd och helt klart ett prisvärt alternativ! Drygt en timme efter vi klivit på bussen i Cirkewwa anländer vi Valletta och vi kan äntligen gå de sista femhundra meterna till hotellet. En snabbdusch och sen direkt i säng.

Ryggskottet från helvetet

Ungefär nu var planen att jag skulle sitta på ett kafé i Kraków och dricka dagens andra kaffe, dagens första kaffe var planerad att intagas på Arlanda, strax innan ombordstigning på planet. Riktigt enligt planen blev det ju inte, eftersom ryggskottet från helvetet beslutade sig för att bjuda in sig. Så igår kväll smällde det alltså till i ryggen och jag blev liggande på mage på hallgolvet. Strålande. Mobiltelefonen låg 150cm ovanför mitt huvud och på ett bord en meter bort. Och där jag låg raklång på mage fanns det inte en chans att ens nå den. Turligt nog fanns flickvännen runt hörnet, så efter lite kvidande kom hon till undsättning. Efter någon konstig manöver och ryggmassage med Voltaren så lyckades jag tillslut ta mig till sängen med hjälp av Therese. Ont i ryggen har jag ju haft förut, men det här är fan det värsta jag hitintills varit med om.

När jag således vaknade på långfredagens morgon gjorde sig ryggskottet bekant igen. Det blev att ställa in dagens flygresa till Kraków. Istället blev det sängliggande ställning. Aldrig har det tagit längre tid att gå, eller rättare sagt, hasa sig de fem metrarna till toaletten. På riktigt typ 20 minuter från sängen till toaletten och tillbaka. Jag bor på 32 kvadrat.

Nu sitter jag med fetaste påskägget till bredden fyllt med godis, en skål med lakritskola, en skål med vindruvor, en flaska med kolsyrat vatten, en kanna med nybryggt kaffe, en iPad bredvid mig och en dator i knäet. Jag har det ganska bra, men kan inte undvika att tänka på att jag vid den här tidpunkten skulle suttit på ett kafé i Kraków och intagit dagens andra kaffe. Så, kära ryggskott. Du är inte omtyckt. Inte av mig, inte av min reskamrat och inte av min flickvän, så varför envisas du med att bjuda in dig själv?

Kärlek vinner alltid. Stockholm står enat.

Igår åkte jag in till Drottninggatan​. Första gången sedan i fredags. Kärleken var total. Det var tydligt. Kärleken vinner alltid. Längs Drottninggatan låg det blommor och tända ljus var utplacerade. Fyra polisbilar var helt täckta av blommor. Flera betonglejon, så många att jag tappade räkningen, var smyckade med blommor. På de stora playwoodskivorna som slagits upp vid bland annat Åhléns, skrev folk meddelanden och klistrade upp post-it med små budskap. Många hade lockats ut på gatorna. Men någonstans fanns en vaksamhet. Inte rädsla, men vaksamhet. Det märktes att det är en höjd beredskap från polismyndigheten. Poliset med förstärkningsvapnet MP5 patrullerar strategiska platser. Men trots fredagens fruktansvärda dåd så infann sig lugnet och stillsamgeten i huvudstaden. Aldrig har jag gått på Drottninggatan och upplevt en sådan tystnad. En sådan fridfullhet. En sådan kärlek.

I hjärtat av Citytunneln

I strålande solsken stod jag i en blå, ganska ful, reflexväst tillsammans med ett gäng andra glada motionärer. Det var dags att ta sig ner i Citybanan för att fullfölja Tunnelrun 2017. Det är inte första gången jag är på promenad i Citybanan, men det är första gången jag går ända från Karolinska institutet till Södermalm. Vid 12.15 gick starten och hela gänget traskade iväg mot tunnelmynningen. Efter en dryg timmes promenad i tunnelsystemet som bjöd på både upp- och nedförsbackar med som mest 14% lutning såg vi dagsljuset sippra ner från Fatbursparken. Vi mottog vatten, frukt och nötter innan vi kunde häva av oss de fula västarna.
Dagen fortsatte med Fotografiska och på kvällen tog vi oss till höjden för att äta och chilla i soffan, som vilka andra typiska svenskar som helst, en lördagskväll.

Tema: Tid

Sitter på ett MTR Express på väg mot Stockholm. Jag har varit i Göteborg över helgen och haft en kort semester. Nu är jag på väg tillbaka till verkligheten. Tiden flyger förbi utanför fönstret. Och jag har gott om tid att smälta att jag avslutade semestern med en fet böteslapp för att ha plankat på spårvagnen. Veckans tema var tid. Sofia fick landskap, vi var lite sena med att ela ut våra teman, men om hon hinner fota så dyker hennes bidrag, som vanligt upp på lyckoslumpen.se!

”Det är lokföraren här…”

För någon vecka sedan var det första gången jag åkte det nya pendeltåget Coradia Nordic X60B.
Kliver ombord. Det är lagom mycket folk, ungefär som det brukar vara en vanlig eftermiddag i Stockholm. Ställer mig i mitt favorithörn, pluggar in hörlurarna och lutar mig bakåt. Skönt. Sluter ögonen. På väg hem efter en lång arbetsdag.

Helt plötsligt hör jag: ”Det är lokföraren här, vem behöver akut hjälp?”. Tittar mig förvirrat omkring. Har alltså lyckas luta mig mot nödtelefonen och aktiverat ett larmsamtal.

Ogillar helt klart den nya placeringen av nödtelefonen. Och designen på knappen gör att den är lättåtkomlig. Stor och utstickande. Lätt att råka trycka in i rusningstrafik med mycket folk. En kompis meddelade att knappen tryckts in sju gånger på sträckan Karlberg – Sundbyberg. Det är en två minuter resa mellan två stationer. Helt sanslöst. Men lokförarna måste känna sig populära, som får många samtal. Eller så känner de en stor frustration.