En chans att andas ut

Det är jullov för kidsen. Jag har ansökt om semester. Fått den beviljad. Nu sitter jag i fjällstugan och är halvvägs in i semesterns andra kriminalroman. Läst mer den här semestern än jag gjort det senaste halvåret. Skönlitteratur det vill säga. I rummet bredvid ligger Systerdottern och hostar. Stackarn är förkyld. Utanför fönstret piper något oklart. Men det piper med jämna mellanrum. Stör mig. Minns ni förresten när frasen ”stör mig” var populär. Minns inte exakt själv hur eller varför den blev så känd. Säker någon ung förmåga på Youtube eller något som sagt det i någon video. Minns så väl när alla gick runt och sa ”stör mig”. Mellandagarna tillbringas i regel uppe i fjällstugan med familjen, så även detta år. Hitintills två fantastiska dagar på fjället och en stört blåsig dag. Imorgon väntar en ny dag i backen, högläsning för systerdottern, lite klossbyggande med densamme och om två dagar fyller syrran år. Allt är i sin ordning. Nu började det där fruktansvärda pipadet igen. Jag ser det som ett tecken på att jag måste avsluta för kvällen.

Annonser