spauuken

#hsbkvarnstugan 170509

En dag hände det. Det rullade in lastbil efter lastbil med byggelement. Nu har bottenvåningen kommit på plats. Snyggt!

Annonser

Välkommen till mitt badrum

I mitten av maj kom byggarbetarna och gick loss på mitt badrum. Nu ekar det tomt och de gråa betongväggarna är allt annat än inbjudande. Stambytet har nått mitt hem, efter drygt ett och ett halvt års arbete i bostadsrättsföreningen. Senast jag tittade in i badrummet kunde jag spana rakt ner i grannens badrum genom ett hål i golvet. Det är snart dags för ett nytt återbesök för att se vad som händer i mitt kära badrum.

Ryggskottet från helvetet

Ungefär nu var planen att jag skulle sitta på ett kafé i Kraków och dricka dagens andra kaffe, dagens första kaffe var planerad att intagas på Arlanda, strax innan ombordstigning på planet. Riktigt enligt planen blev det ju inte, eftersom ryggskottet från helvetet beslutade sig för att bjuda in sig. Så igår kväll smällde det alltså till i ryggen och jag blev liggande på mage på hallgolvet. Strålande. Mobiltelefonen låg 150cm ovanför mitt huvud och på ett bord en meter bort. Och där jag låg raklång på mage fanns det inte en chans att ens nå den. Turligt nog fanns flickvännen runt hörnet, så efter lite kvidande kom hon till undsättning. Efter någon konstig manöver och ryggmassage med Voltaren så lyckades jag tillslut ta mig till sängen med hjälp av Therese. Ont i ryggen har jag ju haft förut, men det här är fan det värsta jag hitintills varit med om.

När jag således vaknade på långfredagens morgon gjorde sig ryggskottet bekant igen. Det blev att ställa in dagens flygresa till Kraków. Istället blev det sängliggande ställning. Aldrig har det tagit längre tid att gå, eller rättare sagt, hasa sig de fem metrarna till toaletten. På riktigt typ 20 minuter från sängen till toaletten och tillbaka. Jag bor på 32 kvadrat.

Nu sitter jag med fetaste påskägget till bredden fyllt med godis, en skål med lakritskola, en skål med vindruvor, en flaska med kolsyrat vatten, en kanna med nybryggt kaffe, en iPad bredvid mig och en dator i knäet. Jag har det ganska bra, men kan inte undvika att tänka på att jag vid den här tidpunkten skulle suttit på ett kafé i Kraków och intagit dagens andra kaffe. Så, kära ryggskott. Du är inte omtyckt. Inte av mig, inte av min reskamrat och inte av min flickvän, så varför envisas du med att bjuda in dig själv?

Kärlek vinner alltid. Stockholm står enat.

Igår åkte jag in till Drottninggatan​. Första gången sedan i fredags. Kärleken var total. Det var tydligt. Kärleken vinner alltid. Längs Drottninggatan låg det blommor och tända ljus var utplacerade. Fyra polisbilar var helt täckta av blommor. Flera betonglejon, så många att jag tappade räkningen, var smyckade med blommor. På de stora playwoodskivorna som slagits upp vid bland annat Åhléns, skrev folk meddelanden och klistrade upp post-it med små budskap. Många hade lockats ut på gatorna. Men någonstans fanns en vaksamhet. Inte rädsla, men vaksamhet. Det märktes att det är en höjd beredskap från polismyndigheten. Poliset med förstärkningsvapnet MP5 patrullerar strategiska platser. Men trots fredagens fruktansvärda dåd så infann sig lugnet och stillsamgeten i huvudstaden. Aldrig har jag gått på Drottninggatan och upplevt en sådan tystnad. En sådan fridfullhet. En sådan kärlek.

”Jag lever. Jag är på Söder”

Idag hände det som inte får hända. Idag hände det som nog de allra flesta ändå trodde skulle hända. Terror. Attentat. Döda. Skadade. Orden ekar i mitt huvud. Idag drabbades Stockholm av ett misstänkt terrorattentat. Igen. 2010 sprängde en person sig själv i korsningen​ Bryggargatan/Drottninggatan. Idag körde en kapad lastbil längs Drottninggatan och rakt in i Åhléns. På sin väg mejade den ned flera personer. När jag skriver detta är fyra personer bekräftade avlidna och femton personer är skadade, varav nio allvarligt. Två av de skadade är barn. Idag var dagen jag markerade mig som ”i säkerhet” på Facebook. Idag var dagen jag skickade ”Jag lever” i ett sms till min familj. Till min fliclvän. Till vänner. Idag var dagen jag sent ska glömma…aldrig glömma. 
När jag gick på Södermalm hade jag ingen aning om att polisen uppmanade alla på Södermalm att hålla sig inomhus. När jag gick på Södermalm hade jag svårt att ta in vad som hänt. Jag gick med hundratals. Tusentals andra människor över Skanstullsbron. All kollektivtrafik stod stilla. Kring mig åkte ambulanser och polisbilar med tjutande sirener. Det var surrealistiskt. Det gick runt poliser med förstärkningsvapen. 

När jag kom hem brast det. Jag kände gråten komma. Jag kunde inte hindra den. Inte dölja den. Så jag lät den komma. Och den kom. Och med den kom alla intryck från dagen. Det är först nu jag på riktigt börjar ta in vad som hänt. Jag lever och det är jag glad för. Mina anhöriga lever. Men fyra personer har mist sitt liv idag. Mina tankar går självklart till dessa personers anhöriga. 

Jag ligger i sängen och skriver det här inlägget. Nu när jag är klar lämnar jag sänglampan tänd. Det varma ljuset känns som en trygg punkt just nu. Imorgon är en ny dag. 

Tema: Skylt

Idag bjuder jag på en skylt. Det sista bidraget av fyra till månadens fotoutmaning! Den här skylten finner du i hjärtat av den nya tågtunneln Citybanan i Stockholm. Närmare mitten av tunneln lär du inte komma! Ser med spänning fram emot aprils fyra teman!
Sofias bidrag finner ni som vanligt om ni klickar här!

Vernissage och middag i Sumpan 

Efter en hård arbetsdag träffade jag Jesper för att gå på Idas vernissage därhon ställde ut sina bilder. Snyggt. Det blir tydligt att man inte kan måla själv. Efter att han glidit runt och insupit en sofistikerad miljö, tog vi bussen till Sundbyberg där vi käkade middag. Efter en härlig kväll med mycket snick snack om allt och inget så tog vi pendeln till Karlberg. Kul med kollektivtrafik! 

Ett gäng med gröna fingrar

I helgen träffade jag Sofia och Elin, som jag lärde känna när vi tillsammans arbetade på PostNord. Och ja, det är vi som är den berömda vikarieeliten, och sen är det såklart även Kalle, som inte kunde närvara. Den här söndagen var det dags för den årliga chiliutdelningen. Jag passade på att plantera om plantorna innan jag gav bort dem. Två chiliplantor fick nya lyckliga ägare. Lite fika och allmänt snick snack följde på det! 

I hjärtat av Citytunneln

I strålande solsken stod jag i en blå, ganska ful, reflexväst tillsammans med ett gäng andra glada motionärer. Det var dags att ta sig ner i Citybanan för att fullfölja Tunnelrun 2017. Det är inte första gången jag är på promenad i Citybanan, men det är första gången jag går ända från Karolinska institutet till Södermalm. Vid 12.15 gick starten och hela gänget traskade iväg mot tunnelmynningen. Efter en dryg timmes promenad i tunnelsystemet som bjöd på både upp- och nedförsbackar med som mest 14% lutning såg vi dagsljuset sippra ner från Fatbursparken. Vi mottog vatten, frukt och nötter innan vi kunde häva av oss de fula västarna.
Dagen fortsatte med Fotografiska och på kvällen tog vi oss till höjden för att äta och chilla i soffan, som vilka andra typiska svenskar som helst, en lördagskväll.

Tema: Nybakat

Dags för en ny bildleverans. Denna gång på temat ”nybakat”. Bland det bästa måste vara när lägenheten luktar nybakat. Denna kväll ställde sig flickvännen och bakade. Helt underbart. Kaffe och nybakade kakor. Förutom mat och sömn måste fika vara bland de sakerna jag värderar oerhört högt.

Sofias bidrag finner ni som vanligt om ni klickar här!

Rektor Lina bloggar

En plats där jag samlar den inspiration och de idéer som jag får ta del genom den underbara platsen kallad "nätet".

Syvbloggen.nu

Från en studie- och yrkesvägledares perspektiv.