spauuken

Ett gäng med gröna fingrar

I helgen träffade jag Sofia och Elin, som jag lärde känna när vi tillsammans arbetade på PostNord. Och ja, det är vi som är den berömda vikarieeliten, och sen är det såklart även Kalle, som inte kunde närvara. Den här söndagen var det dags för den årliga chiliutdelningen. Jag passade på att plantera om plantorna innan jag gav bort dem. Två chiliplantor fick nya lyckliga ägare. Lite fika och allmänt snick snack följde på det! 

I hjärtat av Citytunneln

I strålande solsken stod jag i en blå, ganska ful, reflexväst tillsammans med ett gäng andra glada motionärer. Det var dags att ta sig ner i Citybanan för att fullfölja Tunnelrun 2017. Det är inte första gången jag är på promenad i Citybanan, men det är första gången jag går ända från Karolinska institutet till Södermalm. Vid 12.15 gick starten och hela gänget traskade iväg mot tunnelmynningen. Efter en dryg timmes promenad i tunnelsystemet som bjöd på både upp- och nedförsbackar med som mest 14% lutning såg vi dagsljuset sippra ner från Fatbursparken. Vi mottog vatten, frukt och nötter innan vi kunde häva av oss de fula västarna.
Dagen fortsatte med Fotografiska och på kvällen tog vi oss till höjden för att äta och chilla i soffan, som vilka andra typiska svenskar som helst, en lördagskväll.

Tema: Nybakat

Dags för en ny bildleverans. Denna gång på temat ”nybakat”. Bland det bästa måste vara när lägenheten luktar nybakat. Denna kväll ställde sig flickvännen och bakade. Helt underbart. Kaffe och nybakade kakor. Förutom mat och sömn måste fika vara bland de sakerna jag värderar oerhört högt.

Sofias bidrag finner ni som vanligt om ni klickar här!

Tema: Rött och vänskap

Sofia har kickat igång vårens fotoutmaning. Låt oss kalla den Fotoutmaningen 2.0 eller Fotoutmaning 2017. Den stora skillnaden i årets fotoutmaning jämfört med tidigare år är att vi tilldelas fyra teman som ska lösas på en månad istället för ett tema i veckan. Jag har fått följande teman:

  • Vänskap
  • Rött
  • Skylt
  • Nybakat

Idag tänkte jag försöka mig på en luring och slå ihop två teman i en bild. Rött och vänskap. Hoppas domaren går med på det, annars får jag ge mig ut igen! Om domaren motsätter sig så går den här bilden under temat vänskap.

Sofias bidrag finner ni om ni klickar här!

”Där ute, bubblor, där ute”

Vaknar av ett gällt skrik. Antingen glädjetjut eller något annat oidentifierat skrik. Brummelisa är vaken. Jag är vaken. Klarvaken. Idag är det morbror som lämnar på förskolan. Innan vi går blir jag serverad kaffe ur Almas nya ”kaffebryggare”. Koppen kommer på ett fint fat. Plötsligt börjar snön vräka ner. Alma springer till fönstret och pekar. ”DÄÄÄR ute, bubblor, där ute”. Det är helt klart en referens till gårdagens skumbad. För allt vitt måste ju vara skum. Skum överallt ”på gräsmattan, bordet också!” Barnet är mer förtjust i muminluddet än morbror. 

Speglar en förort

Vintern är på väg bort. Jag passar på att njuta lite av solen. Under promenaden passar ser jag förorten spegla sig. Det är vår i luften. Jag slår bort tankarna på att vintern kan komma tillbaka vilken dag som helst. För nu är det vårkänslor i luften!

En chans att andas ut

Det är jullov för kidsen. Jag har ansökt om semester. Fått den beviljad. Nu sitter jag i fjällstugan och är halvvägs in i semesterns andra kriminalroman. Läst mer den här semestern än jag gjort det senaste halvåret. Skönlitteratur det vill säga. I rummet bredvid ligger Systerdottern och hostar. Stackarn är förkyld. Utanför fönstret piper något oklart. Men det piper med jämna mellanrum. Stör mig. Minns ni förresten när frasen ”stör mig” var populär. Minns inte exakt själv hur eller varför den blev så känd. Säker någon ung förmåga på Youtube eller något som sagt det i någon video. Minns så väl när alla gick runt och sa ”stör mig”. Mellandagarna tillbringas i regel uppe i fjällstugan med familjen, så även detta år. Hitintills två fantastiska dagar på fjället och en stört blåsig dag. Imorgon väntar en ny dag i backen, högläsning för systerdottern, lite klossbyggande med densamme och om två dagar fyller syrran år. Allt är i sin ordning. Nu började det där fruktansvärda pipadet igen. Jag ser det som ett tecken på att jag måste avsluta för kvällen.

Utekväll i Stockholm

Utgång. Det ordet har jag inte använt sedan jag var 18 år och skulle på studentskiva. Ikväll är det utgång. En utekväll i Stockholm. För första gången på länge.

Island dag 9: Ut på tur aldrig sur

Idag var jag iväg på en tur på egen hand. Mathias skulle besöka en vulkan. Eftersom jag själv inte är så fachinerad av vulkaner kände jag inte för att betala 3500kr för att se en. Därför åkte jag ner till Vík i Mýrdal och spanade in det crashade DC-planet från U.S. Navy. Planet som kraschade på den helt svarta stranden, 1973, sägs ha fått slut på bränsle. Enligt uppgifter på Internet ska dock piloten ha råkat byta till fel bränsletank. En tom. Vraket ligger kvar på den svarta stranden och den vita flygplanskroppen är sannerligen en kontrast till stranden. Efter en promenad på närmare fyra kilometer kom jag äntligen fram. Mäktigt.
Efter detta tog jag bilen tillbaka mor Reykjavik, men stannade till i Reykjadalur för att hajka lite. Började gå längs den branta stigen upp på berget. Mitt mål var den heta floden. Med bestämda steg fortsatte jag. Berget omslöts snabbt av en frän lukt av svavel. Det är otroligt mycket geometrisk aktivitet i området. Varför det också finns en het flod.

Efter att ha gått kanske fem kilometer i brant uppförslutning såg jag mitt mål. En bit bort, i en dal ringlade floden fram. Ånga steg mot skyn och många människor badade. Äntligen. Jag fortsatte en bit förbi den värsta folksamlingen. Drog av mig kläderna och hoppade i. Hoppade upp lika fort. Som en skållad råtta. Bokstavligt. Där jag valde att sätta ner båda fossingarna var det säkert 50 grader varmt, om inte mer. Och jag skrek. En kort litet skrik. Sen svor jag för mig själv. Tog mitt pick och pack och vandrade tillbaka en bit. Den största folksamlingen hade lämnat, så jag gled smidigt ner i det heta vattnet. Här var det kanske drygt 40 grader varmt. Mycket bättre. Här blev jag liggandes i kanske en timme innan jag insåg att tiden sprang iväg. Behövde ta mig tillbaka till Reykjavik.
Det här var verkligen ett helt perfekt avslut på en otrolig semester. En otrolig upplevelse. Det här kommer bli en fotobok.

Island dag 8: Ytterligare ett vattenfall och ett berg

Idag begav vi oss ut på en tur igen. Golden circle. Vi åkte genom Pingvellir, Islands forna ting. Det är också här den populära TV-serien Game of Thrones spelats in. Magisk natur. Vägen snirklade sig ingenom en savannliknande natur. Låga träd, skulle nästan vilja kalla dem buskar. Nere i dalen, till höger om vägen letade sig vattnet in i små vikar. Ute i sjön Pingvallavatn skymtade bergen Sandey och Nesjaey, som utgör sina egna små öar. Liksom övriga Island skiftar landskapet tvärt. Efter några kilometer är det kalt. Inga träd. Bara mossbeklädda stenar. Små kullar och i bakgrunden, vid horisonten höga vulkaniska berg.
I Laugarvatn började bensintillgången tryta. Obekvämt nog är Island lite oberäkenligt när det gäller bensinmackar. Har man tur hittar man en ensam pump längs vägen, har man otur hittar man kvarlevor som visar att det en gång fanns en bensinmack på platsen. Efter ett tag fann vi dock en bensinmack. Tur var väl det.

Vår färd fortsatte mot Geysir. Det var nu vi skulle få se vår första geysir. I området finns många geysirs som inte längre sprutar vatten, men en av dem, Strokkur Geysir ger ifrån sig en tiotals meter hög stråle ungefär var tionde minut. Vi flanerade en stund i området och hann se fyra-fem vattenstrålar från Strokkur. Sedan fortsatte färden längs Golden circle. Nästa stopp blev Gullfoss, ett riktigt mäktigt vattenfall där vattenmassorna försvinner ner mellan två bergsmassiv. Otroligt mäktigt att se. Jag inser nu vilka krafter vattnet har.

Resan fortsätter med Mathias bakom ratten. Även om Island har varit sjukt roligt och en helt otrolig upplevelse måste jag erkänna att jag är duktigt trött på vattenfall, bäckar, berg och vulkaner nu. Skönt att bo på hotell och bara kunna flanera på Reykjaviks fina gator och supa in kultur och få nya intryck. Att få byta vandrarkängorna till sköna Converse, känns som en otrolig lättnad, inte minst för fötterna. Nu är jag storstadsmänniska igen. T-shirt, jeans och Converse. Vi avslutade dagen på Uppsalir Bar och Restaurang. Uppsalir är Uppsala på isländska. Det var för likt för att egentligen betyda något annat, ansåg vi och blev tvugna att fråga hovmästaren. Ena servitrisen visade sig även vara svensk, så vi fick helt klart vår beskurna del av Sverige, där och då. 

Rektor Lina bloggar

En plats där jag samlar den inspiration och de idéer som jag får ta del genom den underbara platsen kallad "nätet".

Syvbloggen.nu

Från en studie- och yrkesvägledares perspektiv.