spauuken

Tema: Rött och vänskap

Sofia har kickat igång vårens fotoutmaning. Låt oss kalla den Fotoutmaningen 2.0 eller Fotoutmaning 2017. Den stora skillnaden i årets fotoutmaning jämfört med tidigare år är att vi tilldelas fyra teman som ska lösas på en månad istället för ett tema i veckan. Jag har fått följande teman:

  • Vänskap
  • Rött
  • Skylt
  • Nybakat

Idag tänkte jag försöka mig på en luring och slå ihop två teman i en bild. Rött och vänskap. Hoppas domaren går med på det, annars får jag ge mig ut igen! Om domaren motsätter sig så går den här bilden under temat vänskap.

Sofias bidrag finner ni om ni klickar här!

”Där ute, bubblor, där ute”

Vaknar av ett gällt skrik. Antingen glädjetjut eller något annat oidentifierat skrik. Brummelisa är vaken. Jag är vaken. Klarvaken. Idag är det morbror som lämnar på förskolan. Innan vi går blir jag serverad kaffe ur Almas nya ”kaffebryggare”. Koppen kommer på ett fint fat. Plötsligt börjar snön vräka ner. Alma springer till fönstret och pekar. ”DÄÄÄR ute, bubblor, där ute”. Det är helt klart en referens till gårdagens skumbad. För allt vitt måste ju vara skum. Skum överallt ”på gräsmattan, bordet också!” Barnet är mer förtjust i muminluddet än morbror. 

Speglar en förort

Vintern är på väg bort. Jag passar på att njuta lite av solen. Under promenaden passar ser jag förorten spegla sig. Det är vår i luften. Jag slår bort tankarna på att vintern kan komma tillbaka vilken dag som helst. För nu är det vårkänslor i luften!

En chans att andas ut

Det är jullov för kidsen. Jag har ansökt om semester. Fått den beviljad. Nu sitter jag i fjällstugan och är halvvägs in i semesterns andra kriminalroman. Läst mer den här semestern än jag gjort det senaste halvåret. Skönlitteratur det vill säga. I rummet bredvid ligger Systerdottern och hostar. Stackarn är förkyld. Utanför fönstret piper något oklart. Men det piper med jämna mellanrum. Stör mig. Minns ni förresten när frasen ”stör mig” var populär. Minns inte exakt själv hur eller varför den blev så känd. Säker någon ung förmåga på Youtube eller något som sagt det i någon video. Minns så väl när alla gick runt och sa ”stör mig”. Mellandagarna tillbringas i regel uppe i fjällstugan med familjen, så även detta år. Hitintills två fantastiska dagar på fjället och en stört blåsig dag. Imorgon väntar en ny dag i backen, högläsning för systerdottern, lite klossbyggande med densamme och om två dagar fyller syrran år. Allt är i sin ordning. Nu började det där fruktansvärda pipadet igen. Jag ser det som ett tecken på att jag måste avsluta för kvällen.

Utekväll i Stockholm

Utgång. Det ordet har jag inte använt sedan jag var 18 år och skulle på studentskiva. Ikväll är det utgång. En utekväll i Stockholm. För första gången på länge.

Island dag 9: Ut på tur aldrig sur

Idag var jag iväg på en tur på egen hand. Mathias skulle besöka en vulkan. Eftersom jag själv inte är så fachinerad av vulkaner kände jag inte för att betala 3500kr för att se en. Därför åkte jag ner till Vík i Mýrdal och spanade in det crashade DC-planet från U.S. Navy. Planet som kraschade på den helt svarta stranden, 1973, sägs ha fått slut på bränsle. Enligt uppgifter på Internet ska dock piloten ha råkat byta till fel bränsletank. En tom. Vraket ligger kvar på den svarta stranden och den vita flygplanskroppen är sannerligen en kontrast till stranden. Efter en promenad på närmare fyra kilometer kom jag äntligen fram. Mäktigt.
Efter detta tog jag bilen tillbaka mor Reykjavik, men stannade till i Reykjadalur för att hajka lite. Började gå längs den branta stigen upp på berget. Mitt mål var den heta floden. Med bestämda steg fortsatte jag. Berget omslöts snabbt av en frän lukt av svavel. Det är otroligt mycket geometrisk aktivitet i området. Varför det också finns en het flod.

Efter att ha gått kanske fem kilometer i brant uppförslutning såg jag mitt mål. En bit bort, i en dal ringlade floden fram. Ånga steg mot skyn och många människor badade. Äntligen. Jag fortsatte en bit förbi den värsta folksamlingen. Drog av mig kläderna och hoppade i. Hoppade upp lika fort. Som en skållad råtta. Bokstavligt. Där jag valde att sätta ner båda fossingarna var det säkert 50 grader varmt, om inte mer. Och jag skrek. En kort litet skrik. Sen svor jag för mig själv. Tog mitt pick och pack och vandrade tillbaka en bit. Den största folksamlingen hade lämnat, så jag gled smidigt ner i det heta vattnet. Här var det kanske drygt 40 grader varmt. Mycket bättre. Här blev jag liggandes i kanske en timme innan jag insåg att tiden sprang iväg. Behövde ta mig tillbaka till Reykjavik.
Det här var verkligen ett helt perfekt avslut på en otrolig semester. En otrolig upplevelse. Det här kommer bli en fotobok.

Island dag 8: Ytterligare ett vattenfall och ett berg

Idag begav vi oss ut på en tur igen. Golden circle. Vi åkte genom Pingvellir, Islands forna ting. Det är också här den populära TV-serien Game of Thrones spelats in. Magisk natur. Vägen snirklade sig ingenom en savannliknande natur. Låga träd, skulle nästan vilja kalla dem buskar. Nere i dalen, till höger om vägen letade sig vattnet in i små vikar. Ute i sjön Pingvallavatn skymtade bergen Sandey och Nesjaey, som utgör sina egna små öar. Liksom övriga Island skiftar landskapet tvärt. Efter några kilometer är det kalt. Inga träd. Bara mossbeklädda stenar. Små kullar och i bakgrunden, vid horisonten höga vulkaniska berg.
I Laugarvatn började bensintillgången tryta. Obekvämt nog är Island lite oberäkenligt när det gäller bensinmackar. Har man tur hittar man en ensam pump längs vägen, har man otur hittar man kvarlevor som visar att det en gång fanns en bensinmack på platsen. Efter ett tag fann vi dock en bensinmack. Tur var väl det.

Vår färd fortsatte mot Geysir. Det var nu vi skulle få se vår första geysir. I området finns många geysirs som inte längre sprutar vatten, men en av dem, Strokkur Geysir ger ifrån sig en tiotals meter hög stråle ungefär var tionde minut. Vi flanerade en stund i området och hann se fyra-fem vattenstrålar från Strokkur. Sedan fortsatte färden längs Golden circle. Nästa stopp blev Gullfoss, ett riktigt mäktigt vattenfall där vattenmassorna försvinner ner mellan två bergsmassiv. Otroligt mäktigt att se. Jag inser nu vilka krafter vattnet har.

Resan fortsätter med Mathias bakom ratten. Även om Island har varit sjukt roligt och en helt otrolig upplevelse måste jag erkänna att jag är duktigt trött på vattenfall, bäckar, berg och vulkaner nu. Skönt att bo på hotell och bara kunna flanera på Reykjaviks fina gator och supa in kultur och få nya intryck. Att få byta vandrarkängorna till sköna Converse, känns som en otrolig lättnad, inte minst för fötterna. Nu är jag storstadsmänniska igen. T-shirt, jeans och Converse. Vi avslutade dagen på Uppsalir Bar och Restaurang. Uppsalir är Uppsala på isländska. Det var för likt för att egentligen betyda något annat, ansåg vi och blev tvugna att fråga hovmästaren. Ena servitrisen visade sig även vara svensk, så vi fick helt klart vår beskurna del av Sverige, där och då. 

Island dag 7: Storstadsmyller

Vi gjorde det. Island runt på sex dagar. Nu har vi tre dagar i Reykjavik. Det ska bli skönt att varva ner. Det har varit en otrolig resa genom ett enormt varierande landskap. När jag vaknar idag lyser solen och i bakgrunden hörs bruset från motorväg 41. Ovanför huvudet dundrar ett flygplan in. Ett lila. På väg mot Keflavik, alltså den stora internationella flygplatsen på Island. Klockan är strax innan 08.30, isländsk tid. Alltså strax innan 10.30 svensk tid.
Efter en dryg halvtimmes färd från nattens campingplats hamnade vi i den så omtalade huvudstaden Reykjavik. Jag parkerade bilen utanför den kollosala kyrkan Hallgrímskirkja och sen blev det en promenad längs Lokastígur för att sedan vika in på Skólavörðustígur. Det här kändes verkligen som turistområdena, men så är vi väl turister också. Gatorna i stadsdelen Ásgarður är verkligen fina. små hus, maximalt tre våningar höga. Vackert gammalt. Lite likt England. Kikade in i små butiker längs vägen och eftersom jag är den enda kaffedrickaren dök jag strax innan 11.30 in på Reykjavik Roasters. Egentligen på tok för sent för en förmiddagskaffe. Bättre sent än aldrig? Ett mycket trevligt litet kaffeställe. Har inte druckit kaffe på flera dagar, så den här cappuccinon smakade helt underbart. Kaffeabstinensen var total, fram tills nu. Då jag alltså äntligen fått en kopp av den härligt varma, väldoftande, bruna drycken. Nu är jag människa igen.

Reykjavik är en relativt liten stad i fickformat. I vsr och vartannat hörn är det stora graffitimålningar. Inte taggar som hemma, utan stora målningar. Ganska snygga. De passar in lite i stadsbilden. Många av husen är enkelt byggda och utifrån ser mångs ganska risiga ut, men det är en del av charmen med Reykjavik. Den lilla staden i fickformat. 

Vi går ner till hamnen. Här ligger valskådningsbåtarna på rad. Härifrån utgår även två valjaktsbåtar. Ironiskt nog ligger de förtöjda alldeles intill valskådningsbåtarna. De utmärker sig med sina stora svarta skrov och det stora röda H:et på skorstenenarna. Jag skriver på en namninsamling ”Meet us, don’t eat us”. En namninsamling för att stoppa valjakten. Jag kilar in i en liten trevlig butik i hamnen, köper lite presenter. 

På eftermiddagen gör vi en snabbtur till ett aktivt vulkanområde. Det är här jag för första gången bestiger en aktiv vulkan. Det ryker. Det pyser och bubblar. Det luktar fränt av svavel. Har aldrig varit så fachinerad av vulkaner. Det luktar illa och är fruktansvärt varmt. Jag går snabbt ner från toppen igen. Men nu har jag gjort det. Check!

Till middag blir det isländsk tapas. Spännande. Vi får in tolv små burkar med isländska specialiteter. Allt ifrån isländsk köttsoppa till torkad fisk. Vi åker tillbaka till hotellet. Vilar. Skönt att ligga i en riktig säng. Snart sov jag.

Island dag 6: När olyckan är framme

Vaknar till ljudet av vattenfall. Frisk luft. Ett ganska tjockt molntäcke idag, men med blå partier. Men ändå hyfsat varmt ute. En och annan bil passerar på grusvägen en bit bort. Vi gör frukost. Italiensk gryta. Bäcken porlar och grytan puttrar. Ett tiotal nyfikna islandshästar kommer gående mot oss. Jag har kommit fram till att campinglivet inte riktigt är min grej, men alltså. Att vakna till det här. Oslagbart. Nästan i alla fall. Vi packar ihop grejerna och diskar. Snart är vi på väg igen.
Vi har hunnit åka knappt två kilometer. Inte långt från lägerplatsen är olyckan framme. Min första roadkill. En liten sparv flög rakt mot bilen. Jag hade inte en chans att väja för stackarn som drar rakt in i motorhuven. 

Resan fortsätter. Vi åker längs väg 1 innan vi svänger av och tar väg 68 och sedan väg 59. Efter några mil svänger vi höger in på väg 54 och tar sikte på Stykkisholmur, men vårt primära mål är Snæfellsnes-halvön. Strax efter Ólafsvík stannade vi vid en underbar strand. Jag passade på att bada. I Atlanten. Den du! 

Resten av dagen är inte så mycket att orda om egentligen. Det började regna. Vi letade efter ett par varma källor som vi inte hittade. Det regnade mer och vi körde på. Helt plötsligt var vi i Reykjavik, en dag för tidigt. Vi har alltså gjort Island runt nu. Imorgon får jag sova i en rikgit säng och duscha. Duscha varmt. Jag ska duscha länge. Varmt.

Island dag 5: Kalldusch och varmbad

Klockan ringer. Vaknar till en underbar morgon i hamnstaden Húsavík. Ett lätt molntäcke. Jag blickar ut över bergen Víknafjöll och Kinnarfjöll. Dags att göra sig redo för valskådning. Strax efter 08 parkerar vi bilen utanför Wale Watching Center. Det väntar redan en grupp turister i hamnen. Ja, jag är väl också per definition turist. Hur som helst. Strax innan 08.45 bordar vi den medelstora båten Bjussi Sör som tar oss ut i viken Skjálfandi.
Det är en mild vind och ganska lugn sjö, men då och då kommer det en kalldusch. En Lunnefågel flyger förbi, men de flesta har lämnat landet för solsemester. Efter uppskattningsvis 45 minuter ser vi något som sprutar upp från viken. Det är likt en geysir i miniatyrformat. När vi närmar oss ser vi ryggen av valen. Det är en humpback whale, alltså en knölval. Strax reser sig den stora stjärtfenan ur vattnet och försvinnet smidigt ner djupet. Men knappt tio minuter senare dyker valen upp igen. Den här gången lägger hon sig på sidan och lyfter ena fenan, som är vit, liksom för att vinka åt oss i båten. Guiden berättar att man kan se att det är en hona tack vare de sneda skårorna på magen. En hane har bara prickar. Valen verkar tycka om att bli iakttagen. Läser sig på höger sida, vänster sida och magen. Efter kanske 15-20 minuter gör hon ett dyk och försvinner, antagligen för att hämta mat. Efter sju minuter ser vi den välbekanta minigeysirn en bit bort och vår vän är tillbaka vid ytan. Mäktigt.

Vår bilfärd fortsätter sedan längs den nordliga kusten. Det blir inte så många fler stopp. Landskapet är dock otroligt fint. Vi beslutar oss för att slå läger vid strax söder om Blönduós.

Det är vackert här. Bredvid, till höger om oss rinner en liten bäck. Till vänster om oss forsar ett vattenfall. Vattenfallet liknar vattenfallet Svartifoss. Skulle kunna vara ett syskon. Imorgon bär det vidare längs kusten.

Rektor Lina bloggar

En plats där jag samlar den inspiration och de idéer som jag får ta del genom den underbara platsen kallad "nätet".

Syvbloggen.nu

Från en studie- och yrkesvägledares perspektiv.