Island dag 9: Ut på tur aldrig sur

av spauuken

Idag var jag iväg på en tur på egen hand. Mathias skulle besöka en vulkan. Eftersom jag själv inte är så fachinerad av vulkaner kände jag inte för att betala 3500kr för att se en. Därför åkte jag ner till Vík i Mýrdal och spanade in det crashade DC-planet från U.S. Navy. Planet som kraschade på den helt svarta stranden, 1973, sägs ha fått slut på bränsle. Enligt uppgifter på Internet ska dock piloten ha råkat byta till fel bränsletank. En tom. Vraket ligger kvar på den svarta stranden och den vita flygplanskroppen är sannerligen en kontrast till stranden. Efter en promenad på närmare fyra kilometer kom jag äntligen fram. Mäktigt.
Efter detta tog jag bilen tillbaka mor Reykjavik, men stannade till i Reykjadalur för att hajka lite. Började gå längs den branta stigen upp på berget. Mitt mål var den heta floden. Med bestämda steg fortsatte jag. Berget omslöts snabbt av en frän lukt av svavel. Det är otroligt mycket geometrisk aktivitet i området. Varför det också finns en het flod.

Efter att ha gått kanske fem kilometer i brant uppförslutning såg jag mitt mål. En bit bort, i en dal ringlade floden fram. Ånga steg mot skyn och många människor badade. Äntligen. Jag fortsatte en bit förbi den värsta folksamlingen. Drog av mig kläderna och hoppade i. Hoppade upp lika fort. Som en skållad råtta. Bokstavligt. Där jag valde att sätta ner båda fossingarna var det säkert 50 grader varmt, om inte mer. Och jag skrek. En kort litet skrik. Sen svor jag för mig själv. Tog mitt pick och pack och vandrade tillbaka en bit. Den största folksamlingen hade lämnat, så jag gled smidigt ner i det heta vattnet. Här var det kanske drygt 40 grader varmt. Mycket bättre. Här blev jag liggandes i kanske en timme innan jag insåg att tiden sprang iväg. Behövde ta mig tillbaka till Reykjavik.
Det här var verkligen ett helt perfekt avslut på en otrolig semester. En otrolig upplevelse. Det här kommer bli en fotobok.

Annonser