Island dag 4: Vi har landat på månen

av spauuken

Rubriken kanske inte stämmer helt och hållet, men nästan. Efter en god nattsömn, en stadig frukost och en varm dusch fortsätter färden mot inlandet. Efter några kilometer blir landskapet kargare och snart skymtar vulkanernas toppar. Landskapet täcks av svarta stenar och stoff. Det känns som vi hamnat på månen.Det sägs att astronauterna på Apollo förberedde sig just i det här området, inför deras resa till månen. Vi åker vidare genom det ödsliga och svarta landskapet. Snart når vi avtagsvägen till Krafla. En vulkan. Vi parkerar bilen och kliver ut. Efter en vandring på några kilometer när vi en trägång. Det doftar fränt av svavel. Från sprickor i marken ångar det och svavellukten tilltar. Trägången leder oss mot lavafältet Leirhnjúkur. 

Detta lavafält är något helt otroligt. Vilken upplevelse. Svart lava så långt ögat når. Säkert minst en mil bort. Vi vandrar omkring bland stelnad lava och man kan verkligen se hur den runnit längs berget och vidare ner mot dalen. Från sprickor kommer het ånga och man känner strålningsenergin. Doften av svavel kommer och går. Efter att ha vandrat runt i timmar bland den stelnade lavan tar vi oss mot bilen igen. Det har blåst upp. Det blåser alltså rejält. Och det regnar. Regnet piskar i ansiktet när vi hukade, i motvind, tar oss de få kilometrarna till bilen.

Vi pausar för mat i Námafjall. Snabbnudlar. Alltså om jag ser snabbnudlar igen kommer jag skrika högt. Måste finnas annat käk när man campar…kommer ha gått ner flera kilo efter den här semestern. Efter denna delikata nudellunch fortsatte färden mot Grjótagjá. En grotta som också är en varm källa. Här avråds dock från bad eftersom vattnet är väldigt varmt. På vissa ställen över 50 grader. Så det blev inget bad, men väldigt fina bilder.

Efter en snabb visit i Grjótagjá styrde bilen mot Húsavík. Tänkte passera vattenfallen Dettifoss och Selfoss, men vi fortsatte förbi. Hamnade på väg 862. Och nu skojar jag inte när jag säger att det här är vägen jag aldrig hade trott att en Hyundai I10, framhjulsdriven med minimalt bagageutrymme, alltså en liten bil, skulle klara. Stora gropar, stora stenar mitt i vägen och enfilig. På båda sidor löpte två decimeter höga vallar och bilen for alltså fram rakt över berget Vatnajökulspjóðgarður. Ni får ursäkta om min isländska är svag både i tal och skrift. Efter cirka två mil på denna väg kom vi äntligen ut till väg 85, en asfalterad väg, modell okej. Färden fortsatte längs en otroligt vacker nordkust ända fram till Húsavík. På plats i Húsavík bokade vi valzafari. Såklart man måste spana efter valar när man är på Island. Kanske även en och annan Lunnefågel, om inte alla redan hunnit flyga till varmare breddgrader. 

Eftersom det dröjer tre dagar tills vi har vårt bokade hotellrum i Reykjavik så är det alltså tre dagar camping på schemat. Vi slog läger på en udde strax söder om Húsavík. Mycket trevlig utsikt över bergen Víknafjöll och Kinnarfjöll. Framför oss fanns underbara viken Skjálfandi. En underbar solnedgång över Atlanten och gnäggande islandshästar i en hage en bit bort.

Annonser