De första minuterna av total osäkerhet. Obehag. Svårbeskrivligt.

av spauuken

blåljus

Sitter på mitt kontor på en av mina skolor när telefonen plingar till. Expressen har skickat en nyhetsflash ”Skolattack i Stockholm”. Jag stelnar till när jag tittar på mobilen, får kalla kårar. Jag känner ett stort obehag och ett mindre, men ändå ganska duktigt adrenalinpåslag. Jag vänder mig om och tittar försiktigt ut från kontoret och blickar ner längs korridoren. Det är lugnt. Ett par elever sitter och pratar med varandra. Jag hör inget annat. Jag reser mig upp från stolen och går ut från mitt rum. Vandrar längs korridoren, hälsar på de två eleverna som sitter lite längre bort och fortsätter ner i korridoren.

Tittar på mobilen. Det har kommit en ny flash ”Macheteman till attack mot elever på skola i Sollentuna”. En känsla av obehag sveper över mig. Samtidigt en känsla av lättnad. Och sorg. Det är obehagligt, tråkigt och oerhört hemskt. Med tiden kommer mer information och via polisen framkommer det att det varit någon form av bråk på skolan som resulterat i en knivskärning. Återigen har media missbrukat slagkraftiga ord och fraser, som ”skolattack” och ”macheteman till attack”. Sådant som syftar till att skrämma upp allmänheten. Tro mig, jag är väl medveten om det. Jag har arbetat inom nyhetsbranschen på tok för länge.

Men jag kan lova dig att de där minuterna från det att jag oroligt kikade ut från mitt kontor och gick genom den tomma korridoren tills dess att media kammat sig och kommit fram med mer konkret information. Det var de absolut längsta minuterna i mitt liv, hitintills. Innerst inne kände jag på mig att det inte var på min skola. Men mentalt är jag förberedd på att något liknande kan hända på min skola. Någon gång under min yrkesverksamma tid. Jag hoppas innerligt att det aldrig kommer att hända. Inte på min skola. Inte på någon annan skola.

© 2016 Spauuken

Annonser